Retrospektiv utan krav

Publicerat 2023-04-01

Retrospektiv är alltid ett tillfälle att ta reda på hur teamet mår.

Springer vi i samma riktning? Folk kan ha olika tankar om vad som har varit bra och dåligt under perioden sen förra retrot. Det kan vara personliga och team-relaterade tankar. De personliga är viktiga att beakta, eftersom vi vill att våra kompisar ska trivas och prestera bra. De team-relaterade är en viktig indikator på om teamet har samsyn på vad som ska göras och vad folk upplever att teamet faktiskt gör. Om alla medlemmar i teamet sätter lappar där ingen överlappar en annan, jobbar vi då som ett team? Pratar vi tillräckligt om vad som är galet? Jobbar vi ens med samma saker? Vet vi vad våra kollegor gör?

Team som har en samsyn på vad som drar ner teamet, upplever jag jobbar mycket tillsammans, jobbar mot samma mål och jobbar på att involvera alla. Det som drar ner har oftast varit en pusselbit i teamets gemensamma leverans. Motsatsen är team där varje medlem haft sin personliga pet peeve. “Ramverket för backend är svårtytt”, “Designern behöver ta hänsyn till alla randvillkor”, “Vi får för lite resurser till vår infrastruktur”, “Den här koden behöver refaktoreras”.

Retospektiv har inga krav på att vi ska komma med en lista med action points (handen på hjärtat, vem har någonsin gjort alla?). Retrospektiv är ett forum där man får gnälla av sig inför folk som kan relatera till problemet och faktiskt lyssnar. Det räcker med att får gehör för sitt gnäll, feedback på att någon hört och sen gå vidare. Om gnället behöver lyftas inom organisationen, förväntar jag mig det plockas upp av närmsta chef. Förlåt, inte gnäll, “konstruktiv kritik”.

Retrospektiv är ett perfekt forum att få göra shoutouts, hylla en teammedlem. Min erfarenhet är att standups ska gå fort, andra möten har specifika agendor, där man har uppmärksamhet på annat än att någon vill ge positiv feedback. Passa på att uppmärksamma något bra som hänt. Det behöver inte vara mer än ett påpekande. Lappen behöver inte diskuteras eller ens röstas på. Men när den presenteras får din kompis sitta i rampljuset och ha allas uppmärksamhet.

Retospektiv ska vara regelbundna. Ju oftare desto bättre. När de händer tätt får man korta feedbackloopar på om problemen är åtgärdade, jobbas på eller fortfarande är problem. Retrospektiv är oftast det forum där man följer upp föregående retrospektivs diskussioner (om de behöver följas upp). Om det går ett halvår mellan retrospektiv, är föregående session inte längre relevant. Om problemen fortfarande är relevanta, då har organisationen större problem.

Retrospektiv är inte ett forum där allas åsikter måste höras. Det finns en poäng i att dela ut röster och rangordna allas lappar. Den lapp som rankas högst är den som majoriteten tycker är mest relevant just nu. Ingen ska behöva känna att dennes lappar är mindre relevanta för teamet. De är bara mindre relevanta i det aktuella sammanhanget.

Retrospektiv ska drivas av teamet. Någon måste facilitera sessionen. Det räcker med att ansvara för timern, som bestämmer när man går till nästa steg (skriva lappar, presentera, rangordna, diskutera, avsluta). Låter man den obekväma tystnaden tala löser teamet diskussionen själva. Action points trillar också ur efter stunds simmande i den obekväma tystnaden. Men ingen ska känna något krav att en artefakt ska produceras. Det räcker med att prata.

Känns det bra i magen när man går från retrot? Isåfall har det varit en konstruktiv session. Det räcker så.